Isbrytaren Oden 2008-08-22, c:a N87.4 W7.2

Forskare i arbete. Foto: Michael Tjernström

Det två senaste dagarna har vi suttit i svag vind och tät dimma. Det första syns på att vår position knappt ändrat sig alls; då vinden blir svag stannar isdriften sakta av. Det andra är ett problem, eftersom det gör isbjörnsvaktandet extra besvärligt. För gruppen som arbetar på isen invid Oden (se blogg från den 19/8) håller personal på Odens brygga vakt. Men när de inte kan se ut till masterna 200 meter bort på grund av dimman så måste alla ombord igen. Allteftersom sikten blir bättre eller sämre har det blivit ett väldigt springande fram och tillbaka.

 

Vi har också en viktig utpost längre bort – c: 3 km bort från fartyget – vid en öppen råk mellan isflaken som jag besökte idag. Där håller marinbiologerna/kemisterna till.

Med en liten radiostyrd båt samlar forskarna in den så kallade mikrofilmen eller ytfilmen. Foto Michael Tjernström

De tar vattenprover och samlar med en liten radiostyrd båt in den så kallade mikrofilmen eller ytfilmen – ett millimetertunnt skikt med biologisk producerat material som flyter på havsytan. Vi tror att denna är centralt för produktionen av de luftburna små partiklar som är så viktiga för molnen. Flera andra projekt pågår också här: Vi har en undervattenskamera som tar bilder på små bubblor i vattnet som är viktiga för att få upp partiklarna ur vattnet, och vi gör också olika stora bubblor artificellt för att studera hur detta kan gå till. En grupp mäter brom och ozon som tros bildas då isen fryser och en annan mäter det vertikala flödet av luftburna partiklar uppe i luften.  Allt går ut på att avgöra om biologisk aktivitet – algblommning – är en källa till partiklar för molnbildning i arktis.

Alla vattenprover från lägret körs med snöskoter tillbaka till Oden. Foto: Michael Tjernström

Vi har byggt upp ett lite läger kring denna plats med ett litet hus att gå in, och att ha datorer i, och flera platser för att lägga i båtarna och för de olika instrumenten. Det enklast instrumentet är en hink(!) som man tar upp havsvatten i för att analysera senare, men många instrument är mycket mer komplicerade. Eftersom det är så långt bort kan de inte få ström via kabel; allt går på batterier och det blir många batterier att transportera varje dag eftersom de måste laddas upp ombord. Alla vattenprover körs sedan med snöskoter tillbaka till Oden där de endera analyseras i det laboratorium som finns på fördäck eller förvaras för senare analys när vi kommer hem; betydande mängder vatten har analyserats och filtrerats sedan vi kom hit.

Nyfiken säl. Foto: Michael Tjernström

Till sitt sällskap ute vid råken har denna grupp en nyfiken säl som gärna “leker” med den lilla båten som samlar upp ytfilmen. Sälen är ett trevligt inslag men också en ständig påminnelse om isbjörnshotet – där
det finns säl kan det också finnas björn. Då jag besökte stationen idag hade isen lagt sig över råken, c:a 2-3 centimeter tjock, och frostblommor hade börjat bildas på isen. Sälen hade gjort flera andningshål i isen och stack upp huvet med jämna mellanrum i ett av dessa för att kolla att åtminstone inte vi var björnar!

Workin’ (22nd August)

Hey all!

Things continue to progress in the north. It has gotten a bit colder around here…down to -7C (~19F). And it is really moist so the air feels cooler especially if there is some wind.

Visibilities have not been much more than 100 meters, with the occasional periods of sunshine that come just as quickly as the fog. This is making it difficult for us to get on the ice to work after we had a little bit of a scare with that polar bear near the back of the ship a few days ago. Everybody is being a bit more cautious and on the safe side now.

I don’t have much more news to give. It’s Friday night, but I have to work at 2am…no partying for me. I will have a couple tomorrow instead 😉 .

Thanks for the emails, and sorry if I haven’t responded….but in my defense I am just too damn tired 🙂 . Take care!

/Joseph Sedlar, Graduate student

Isbrytaren Oden 2008-08-20, c:a N87.4 W8.2

Isbjörn vid Oden. Foto: Michael Tjernström

I morse fick vi celebert besök. Plötsligt stod den där kanske 100 meter akter om Oden – isbjörnen. Han visade inte något större intresse för oss, men inte heller för att flytta sig någonstans. Han bara stod där och tittade ned i vattnet. Måhända hade den vittring på en säl som den väntade sig skulle titta upp.

Nu blev detta emellertid ett problem för oss. Björnen var för nära för att det skulle kännas bekvämt att skicka ut någon att arbeta på isen. Normalt använder vi helikoptern för att mota bort dessa vackra men ändå något ovälkomna besökare. Men nu stog dessvärre också den på isen, av andra praktiska skäl. Efter att ha väntat en längre stund på att den skulle gå sin väg, beslöts det att beskjuta den med signalpistol. Detta är helt ofarligt för björnen och är uteslutande ägnat att skrämma bort den. Tre signalskott senare – dessa smäller när man skjuter men också i luften över björnen – lommade den bort en 800 meter eller så, tillräckligt för att sätta igång helikoptern och slutligen schasa iväg den objudna gästen -eller kanske är det vi som är objudna och i så fall ganska oartiga gäster?

Senare under dagen uppdagades det från dess spår i snön att den lugnt knallat igenom vårt “läger” på isen – liksom det tält där ett antal personer arbetar under natten – utan att visa oss något som helst intresse. Att ingen såg den då beror på den envisa dimman som begränsar sikten för alla, inklusive de som står på Odens brygga och vaktar. Så nu har vi nya regler med större säkerhetsmarginal för att förhindar liknande närkontakt i framtiden. Vi har flera gånger sett säl och också fågel; bägge är ju tecken på att det finns björn i området.

Isbrytaren Oden 2008-08-19, c:a N87.5 W9.3

Oden i isen. Foto: Michael Tjernström

Nu har det gått en vecka sedan vi kom fram till vårt isflak och under denna har arbetet varit intensivt med att få upp och igång all verksamhet både på isen och ombord. Vi har ju en begränsad tid vi kan stanna här och varje dags mätningar är värdefulla. Därför har det varit lite frustrerande i början då den kraftiga vinden ställde till med en del förseningar. Nu har vinden avtagit och idag är det nästan vindstilla. Det senaste dygnet har det istället varit dimman som ställt till med problem. Blir sikten för dålig kan vi inte uppehålla ett bra isbjörnskydd; de som står och spanar på bryggan måste kunna se då de kommer i god tid.Men nu är faktiskt det mesta uppe och fungerar. Jag tog en promenad på isen igår och kollade in lite vad som händer.

Allra närmast fartyget – kanske 50 meter bort – står det ett litet tält och inne i tältet sitter en oceanograf och kör en winch som hissar ett instrument upp och ned i vattnet under isen, mellan ytan och kanske ned till 400 m, för att mäta hur temperatur och salthalt ändrar sig och för att studera omblandningen i vattnet under isen.

Tältet där oceanografen kör winchen. Foto: Michael Tjernström

Alldeles intill tältet står det en winch som på ungefär samma sätt hissar en heliumfylld “ballong” upp och ned i luften. Under den hänger ett instrument som mäter hur vindar, temperatur och fuktighet ändrar sig med höjden; den mäter också omblandningen i luften. Med bägge dessa kan man uppskatta hur mycket värme och vattenånga som flödar till eller från isen, och som kan påverka smältningen.

Masterna på 15 respektive 30 meter på isen. Foto: Michael Tjernström

Längre bort – kanske 200 meter – står det två master, den ena 15 meter och den andra 30 hög. Bägge är utrustande med insturment för att kontinuerligt mäta vindar, temperatur, fuktighet och partiklar, samt flöden av dessa till eller från isen. Bredvid en bit bort står det instrument som mäter sol- och värmestrålning till och från isen, och brevid står en sodar och piper. Det är en “ljudradar” som skickar korta hörbara ljudpulser upp i luften och sedan lyssnar på den ljud som studsar tillbaka från luften. Genom att jämföra frekvensen på det ljud som skickas upp och det som kommer tillbaka – den så kallade Dopplerförskjutningen – kan man mäta vindens hastighet och riktning på olika höjder.

Alla dessa instrument har det gemensamt att de mäter saker som inte kan mätas ombord, för att fatygets egen närvara stör så mycket. Det man vill mäta är ju hur systemet skulle betett sig om vi inte varit har alls; det stora fatygets skrov påverkar luftens och havets rörelser alldeles omkring på ett sätt som gör att man måste bort en bit från Oden; detta är i själva verket en av våra stora utmaningar.

Shift work

30-meter sonic mast. Photo: Sven Lidström

Long time since I last updated, so here is a brief recap:
The entire meteorological ice camp is up and running, including the 15-meter sonic/profile mast, 30-meter sonic mast, radiation site including ice surface and in-ice temperatures & flux plates, the sodar site sensing low-level winds and the tethered balloon sonde providing meteorological profiles and turbulence statistics. It’s a lot of instruments and took about 5 days to get everything assembled and operational.

The weather has calmed down drastically. Last week Tuesday through Saturday we had strong winds and a series of synoptic fronts that brought a fair amount of snow/ice/rain/drizzle mixtures. Skies have mainly been overcast; since Sunday a high pressure has built in and the winds have all but diminished. This sets up perfect conditions for fog which we have seen for the last 2 days. This is some serious fog, too. Visibility is no better than 100 meters, often decreasing down to 50 meters. These poor visibilities worries the crew that are on bear-lookout, as they can not see much beyond these distances. Therefore we are limited as to what work we can do on the ice.

The four of us on the met. team (Ian, Cathryn, Thorsten and myself) have developed a schedule for working 24-hours a day; basically we work 4-hour shifts with 12 hours off in between to check the data and get some rest. We are working together with the two oceanographers (Anders and Sara) to have 24-hour shifts (must always be at least 2 people on the ice at any time).

It is 06.30 in the morning now, I just got off a 4-hour shift the began at 02.00. I am feeling pretty good so far, the 4 hour shifts are not terribly demanding. For now I will catch up on some work that has been put on hold over the last week and continue looking at the new data coming in. I am told we have drifted slightly further north, and there has been a rumor floating around that we may have to leave the ice-floe already on 1st September (originally 4th September) to make it back to Svalbard by the 8th September. Hopefully that is not the case as we are already a bit behind schedule….plus it seems like we just finally got all the instruments out and running, would be a shame to bring them in so soon.

Just want to say hi to friends and family! Thanks for the emails (joe.sedlar@ascos.polar.se if interested). Hope things are well 🙂

/Joseph Sedlar, Graduate student

Isbrytaren Oden 2008-08-17, c:a N87.5 W8.7

Nu har vädret lugnat ned sig lite, men priset vi betalar för det är att  det varit låga moln eller dimma hela dagen idag. Fast igår fick vi faktiskt se solen en stund kring femtiden på morgonen. Dimma har det
varit för en del ombord ändå idag eftersom vi hade vår första riktiga fest igår kväll. Återigen var det avfirande av ett antal födelsedagar; bland annat min egen.

Lugnt väder och låga moln när expeditionen driver västerut. Foto: Michael Tjernström

Nu börjar det arta sig på isen och arbetet faller mer och mer in i rutiner. Oceanografimätningarna går redan dygnet runt, med profiler av temperatur och salthalt och av omblandning av vattnet under isen på grund av att isen driver med vinden. På tal om driver, så är vi på väg västerut med ungefär 0.2 – 0.3 knop; det beror på att vi haft ostliga vindar de senaste dagarna. Nu räknar vi med lugnt väder ett par dagar till, men vinden kanske kantrar till väst om ett tag. Luften har varit extremt ren under ett par episoder. I aerosollabbet på 4:de däck mäter de halten av aerosoler – små mikroskopiska partiklar som alltid finns omkring oss i luften och som är viktiga för bildningen av molndroppar – och de har haft ett par episoder med praktiskt taget inga partiklar alls.

Michael Tjernström, ASCOS

Isbrytaren Oden 2008-08-15, c:a N87.5 W6.0

Arbetet med att sätta upp is-campen har försvårats av dåligt väder och hårda vindar. Foto: Michael Tjernström

Arbetet med att sätta upp is-campen har fortsatt med förhinder och är ännu inte helt klar. Samtidigt går labben ombord för full sedan ett par dagar. Förhindren har bestått i två vädersystem som passerat, med dåligt väder och hård vind. Vinden gör både att alla fryser lätt, men också att det är svårt att få upp master med meteorologiska instrument på isen.
Snöfall gör det svårt att arbeta med elektronik eftersom alla lådor snabbt fylls med drivande snö i detta väder. Idag har dessutom dimma och dålig sikt avbrutit arbetet två gånger. Då sikten blir för dålig går det inte att se om en isbjörn skulle komma, och då får vi avbryta på grund av säkerheten för deltagarna. Sedan första dagen har vi haft ett besök av en nalle till; också denna på gott avstånd och bortmotad med helikopter. Trots allt har vi snart det mesta i gång på isen i en eller annan form.

Idag fick vi åter besök från Kiruna i form av NASAs forsknings-DC8 som är baserad där. De flög över oss två gånger på 100 meter.”

Michael Tjernström, ASCOS

Ice camp

The so called “met-alley” (meteorological instruments/towers on the ice) is slowly taking form. If you didn’t already know, we finally got onto the ice Tuesday the 12th in the afternoon instead of the expected Monday afternoon. By the time we could get on the ice, there was a rain/snow mix that turned into pure ice and then back to water with strong winds. Everyone was wet and miserable, but we got the 15-meter mast assembled and instruments installed.

The morning of Wednesday the 13th was beautiful. There were no winds or precipitation so we continued working with the masts and setting up the other instruments around the mast. After lunch the weather changed, started raining, temperatures dropped and winds increased. Same weather only got worse after dinner, except now we had ice pellets snowing out and blowing. We finally got the 15-meter mast erected and working (took some time for all the instruments to operate correctly), got the radiation site up and running, SODAR site up (not yet running) and base of the 30-meter mast put together.

A polar bear was spotted off the front of the ship. Photo: Sven Lidström

This morning (Thursday 14th) was the coldest. I froze my ass off on bear guard as winds increased to about 10 m/s (~20 mph) and temperatures about -1C. After lunch, we were stalled from going back to the ice because a polar bear was spotted off the front of the ship. We had to wait for the helicopter to take off and scare the bear off before we could go back out. By the time we got the OK to get on the ice, a blizzard came in. Winds increased to ~15 m/s with gusts that made me get off-balance a few times and snow/ice pellets that reduced visibility to about 300 meters.

So now I am waiting for dinner, although not so hungry 🙂 Hope everyone is enjoying their summer, or at least seeing some sun. I can count on one hand the number of hours of sunshine we have seen in the last 3 weeks! Take care…..

/Joseph Sedlar, Graduate student

Isbrytaren Oden 2008-08-13, c:a N87.23 W2.27

Celebert besök av NASA:s DC-8 forskningsflygplan. Foto: Michael Tjernström

Sent i går kväll fick vi celebert besök av vårt systerprojekt AMISA, som flyger in från Kiruna med NASA:s DC-8 forskningsflygplan. De stannade i vårt omrdåde i nästan fyra timmar och avslutade besöket med att flyga förbi på låg höjd. Syftet med dessa flygningar är dels att studera hur man kan mäta isen med hjälp av olika instrument som kan flygas på satelliter och dels att kartlägga vädersystem som har betydelse för Arktis värmebalans genom att varm luft strömmar norrut.

I detta fall var det just ett sådant vädersystem som studerades. Samma som gjorde att vi alla blev blöta i snögloppet och det påföljande regnet mitt under vår mobilisering av utrustning på isen.

Michael Tjernström, ASCOS

Isbrytaren Oden 2008-08-13, c:a N87.23 W2.27

Forskarna håller på och sätter upp sin utrustning på isen. Foto: Michael Tjernström

Nu har vi äntligen hittat ett isflak som passar vår verksamhet och som håller att förtöja till. Alla arbetar nu hårt med att få ut alla instrument som ska ut på isen på olika platser. Säkerheten är naturligtvis en viktig del av verksamheten, och detta innebär bland annat att alla grupper på isen måste ha en isbjörnsvakt.

Det vi fått lära oss om isbjörnsfaran på vägen upp besannades redan inom några timmar då en nyfiken ungbjörn dök upp i närheten av en av våra instrumentplatser. Febril verksamhet utbröt omedelbart och helikoptern avdelades att mota bort björnen; den föreföll dock vara förhållandevis lite imponerad. Under tiden började det att snöa och sedan regna. Detta kom som en följd av ett vädersystem som pumpade upp massor med varm luft från Sibirien.

Michael Tjernström, ASCOS