The answer is blowing in the..” när vi försöker förstå hur det går till när moln bildas. Vattenånga har svårt att spontant kondensera till moln- eller dimdroppar. Processen underlättas om det finns mikroskopiska luftburna partiklar eller sk aerosoler som dropparna kan bindas till.
Här, i Arktis rena luft, en luft som inte står under inflytande av mänskliga aktiviteter, söker vi svaret.Vi har just ånyo förankrat fartyget i vårt isflak efter en vändning på 180°. Detta var gång nummer 6 sedan vi hittade vårt isflak för 16 dagar sedan. Under de tidiga morgontimmarna blev vinden inte bara svag utan
vred samtidigt akter över då vi hamnade i andra änden av ett högtryck.
Fartygets avgaser är inte nådiga och hamnar rakt in i våra luftintag som är placerade på fjärde däck för över, ca 25 meter over havet. Pumparna stängdes av vid 6-tiden och det beslutades att vi måste vända båten.
Hela proceduren från beslut till att båtens motorer är avstängda igen tar ett par timmar. Först ska motorerna värmas upp, sedan måste alla som arbetar på isen gå ombord, strömkablarna kopplas ur, förtöjningarna
lossas och till sist vänder Kaptenen båten. Nu har lugnet åter lagt sig och vi har startat om våra känsliga sensorer som mäter gaser och de luftburna partiklarna.
Att mäta gaser och aerosoler i norra halvklotets renaste luft med en minimal påverkan från förbränningsutsläpp på lägre breddgrader är en stor utmaning. Att ange hur många partklar som finns i en volym motsvarande en sockerbit kan kanske ge en känsla för hur ren luften är så här nära Nordpolen; I en stad i Europa kan man mäta ca 100 000 partiklar (aerosoler) per sockerbit. Här vid isflaket mäter vi i snitt
mellan 20 och 100 per sockerbit.
Hur går själva upptaget av vatten till och varifrån kommer partiklarna om de inte kommer från skorstenarnas kol och oljeförbränning? De kommer från nedbrytning av havsytans alger i den livsbejakande iskanten men
framförallt från det biologiska livet i de öppna råkarna. De partiklar som bubblat upp från ytfilmen på de öppna är tillräckligt stora för att bilda moln och dimdroppar. De består av colloider (aggregat) med
sockerarter samt algfragment, bakterier och virus. I dropparna kan bakterierna bryta ned colloiderna och algfragmenten till proteiner och aminosyror. När molnen sedan avdunstar, torkar dropparna ut, de
exploderar förmodligen. Samtidigt med självsprickande bakterier som släpper ut virus, frigörs aggregatens byggstenar och aminosyror som kan bilda partiklarna.
Nu är det dags för en helikopterflygning för att mäta hur aerosolerna fördelar sig i höjdled. Samtidigt kör två snöskotrar ut forskare till vår mätstation vid den öppna råken för att sampla in ytfilmen. Dags att vara försiktig igen – kontrollera noga att varken helikopterns eller snöskotrarnas avgaser sugs in i våra luftintag. En hektisk morgon och förmiddag når sitt slut och det ska bli gott med lunch.
Ascos 