Isbrytaren Oden 2008-08-27, c:a N87.4 W8.9

Vy över radarantenner på Odens fördäck. Foto: Michael Tjernström

Jag tänkte fortsätta rundvandringen ombord till nästa forskargrupp. En viktig komponent av ASCOS är mätningar vi gör av atmosfären med så kallade “remote sensing” – eller fjärrinstrument eller fjärranalys. Dessa kan vara endera aktiva eller passiva; i det senare fallet mäter man till exempel värmestrålning från atmosfären vid en eller flera våglängder och från detta kan man – beroende på våglängd – lista ut temperatur eller molnens vatteninnehåll. Aktiva sensorer sänder ut strålning av något slag och mäter det som reflekteras tillbaka. Man kan då se till exempel vart det finns moln eller partiklar, och man kan också genom att mäta det så kallade Dopplerskiftet – frekvensändringen mellan den strålning som sänds ut och den som tas emot – lista ut hur det blåser eller om nederbörd som faller är snö eller regn (regndroppar faller mycket snabbare än snöflingor).

Ovanpå taket till laboratoriet står en rad containers och på taket av dessa är det fullt av aktiva sensorer. Man ser två stora runda radarantenner – dessa mäter moln och nederbörd. Där finns också en stor fyrkantig antenn längst ut mot styrbord (höger); den mäter vindarnas hastighet och riktning upp några kilometer i atmosfären. Ovanpå det vita containern – där för övrigt mycket av elektroniken för dessa instrument står – sitter också en passiv radiometer som genom att jämföra värmestrålningen vid två olika frekvenser kan uppskatta hur mycket flytande vatten ett moln innehåller. Uppe på 7:de däck (på bryggtaket) finns också en hel rad olika fjärrinstrument.

Radiometer ser ut över isen. Foto: Michael Tjernström

De flesta är passiva och mäter olika former av värmestrålning, men ett instrument är aktivt; det är en så kallad lidar. Detta är en “ljusradar” som skickar upp en grön laserstråle (som man inte bör titta på för då kan man bli blind). I det refekterade ljuset mäter man både hur mycket ljus som reflekteras och hur ljuset polariserats. Utifrån det senare kan man avgöra om moln består av vattendroppar eller små iskristaller.

Laserinstrument på bryggtaket. Foto: Michael Tjernström

För närvarande har vi högtrycksväder vilket betyder god sikt men mulet och ganska svaga vindar. Vi driver vidare västerut vilket är lite av ett bekymmer. Vanligtvis borde isen driva huvudsakligen mot söder och hade vi gjort det hade vi automatiskt kommit närmare hem . Det hade gjort att vi kunnat fortsätta mätningarna lite längre. Nu driver vi “åt fel håll” och då kanske vi måste sluta tidigare eftersom vi måste vara tillbaka i Longyearbyen senast den 9 september. Just nu planerar vi med att lämna vårt isflak natten till tisdagen den 2/9.